| Biografi |
 |
 |
|
Fotot av Lasse är taget av Stig-Göran Nilsson
Han hade två bröder, en äldre och en yngre. Som tonåring drömde han om att bli ishockeyspelare med egen sportaffär och startade även ett ishockeylag i Edsele, vid Faxälven i Ångermanland, där familjen bodde under några år på femtiotalet: han var ordförande i klubben, lagledare, tränare och tillbringade, enligt ryktet, mer tid i utvisningsbåset än på isen. Sedan drömde han om att bli flygare, men misslyckades i inträdesprovet. Han läste in en ingenjörsexamen per korrespondens, också en vägmästarexamen, och flyttade med hustru och två barn från Sollefteå till Gnesta utanför Södertälje, därefter till Östhammar. Han hade gift sig i permissionsuniformen från I 21, hade fått skriva till kungs eftersom han var för ung, 19 år. Det första barnet var redan på väg. Några år senare, i Östhammar, var han den yngste vägmästare som räknats in, yngst av alla i laget, en fjunig sak på korta ben, med hornbågade glasögon, och för att lösa det problemet förklarade han frankt att han var införstådd med situationen men att han antog att de, för det första, ville ha högre lön och, för det andra, ville kunna ta semester när de så önskade. Det skulle han nog kunna ordna. Det är inte fel att säga att han satte sig i respekt. Anders Sundelin, frilansjournalist och författare, delar ur Anders artikel; ”Det var en jävel, den där Molin.” som du hittar i sin helhet här Lars Molin i minne Aftonbladet - Nyheter 1999-02-07 Aftonbladet - 1999-02-08
|
