Magra kvinnor – det är ju för fan värre än bordsmargarin, sagt av Ingvar Hirdvall i Lars Molins ”Potatishandlaren”. Ett Guldkorn i potatisåkern som jag precis avnjutit. Det var ett tag sedan men Lars Molins TV-pjäser är banne mig guld. Nu tror jag att jag samlat på mig de flesta på DVD. Det betyder att jag är rik.

”Jag var på partikongress nyligen. Liturgin sig lik. Översteprästen stod framme och predikade, menigheten nickade samtycke med jämna mellanrum, kollekten till internationellt bistånd gav alla syndernas förlåtelse. Kort sagt en typisk svensk kongress. Jag räddades av bokbordet där Lars Molins Duell i Gryningen fanns. Huvudnovellen har TV-filmats men originalet är bättre, andra pärlor är när kommunisterna skramlade ihop böterna innan de slängde länsman ut genom fönstret på Kramforsparken, eller ro gäddrag ovanför sitt barndomshem m.m.
Jag måste rusa ut för tänk om jag gapskrattat i "kyrkan".

Artikeln är skriven av Anders Sundelin, frilansjournalist och författare

Först ett minne:

Nej, han har inte tid. Han är fullt upptagen med att klippa sista omgången av Tre kärlekar. Han är pressad så in i helvete... Men, okej, fast inte längre än två timmar, sen måste han tillbaka till klipprummet.

Han kommer fem minuter för sent, småspringer över parkeringsplatsen.

Två och en halv timme senare säger servitrisen att hon tyvärr måste be oss gå; personalen måste få gå hem nu.

En halv timme senare står vi fortfarande kvar på parkeringsplatsen, i vintermörkret, med händerna nerkörda i fickorna, och han talar om dessa fantastiska svenska skådespelare, om skådespelarlönerna i Hollywood, om flygplanet de byggde för Tre kärlekar, om en kompis som...

Visst fan, förstår du.